Ett karate-träningspass består normalt av hälsning, uppvärmning, teknikträning, kata- och eller fight-träning, stretching och avslut med hälsning. Mycket allsidig och bra träning både för kropp och själ.

Träningspassen kan se lite olika ut beroende på olika fokus under vissa perioder. Nybörjare tränar den första terminen separat för att lära sig grunderna. Efter den första graderingen så tränar man tillsammans med den övriga gruppen. Vissa träningspass, eller delar av träningspass kan vara speciellt avsedda för brun och svartbälten t.ex., det varierar lite. Kondition, styrka och flexibilitet behöver byggas upp för att kunna utvecklas i karaten, men för detta behövs ingen sensei, utan det är var och ens personliga ansvar och det är inte ovanligt att man kompletterar träningen med egen stretching och styrkeövningar efter det ordinarie instruktörsledda träningspaset eller med styrketräning på gym och löprundor i skogen mm. Träningstiden i Haninge Budoklubb ägnar vi åt karate, inget annat. Se också en kronologisk bildserie för ett träningspass i början av terminen.
 

I Haninge Budoklubb följer träningarna vanligtvis nedanstående mönster:

Free Fighting
För att inte slösa bort värdefull karate-träningstid med att bara hoppa eller springa osv. så värmer vi upp med free-fighting!

Det är en prestigelös fighting där vi kör med mycket lätt kontakt i början. 4-6 st. 2-3 minuters matcher där vi byter motståndare slumpvis. Alla går mot alla, gulbälten mot brunbälten, blåbälten mot svartbälten osv. De första omgångarna kör vi lugnare som uppvärmning, men i slutet så ökar vi på och går fullt de sista fighterna. Den här delen av träningen är viktig för att hela tiden träna fightreflexer, avstånd, timing och rörelser, samt att få en känsla för hur grundteknikerna appliceras och för att bygga upp mod och självförtroende. Fighting är ju det som karate går ut på och i Haninge Budoklubb tränar vi det alltså i varje träningspass även om det inte är ett specifikt fighting-pass. Vi börjar också tidigt med free fighting, så att även vitbälten efter någon månads träning börjar sin träning i det. Sensei studerar allas fighting och ger personlig feedback vartefter. "Prestigelösheten" har inte alltid högsta prioritet, utan det kan emellanåt bli väldigt tuffa fighter beroende på vilka som möts. Oavsett hur mycket vi "köttar på", så är det ändå med respekt och vi blir inte ovänner. Vi är träningskamrater och är aldrig ute efter att skada varandra, så nivån trissas bara upp om båda är med på det och fokuseringen är total, det blir aldrig "slagsmål". Skador är ytterst sällsynta, men några gånger råkar någon ut för lite näsblod, blåmärken eller ett svullet ben e.d. "Smällar man får ta" s.a.s.
 

Seiza, Mokuso och Rei
Efter uppvärmningen och fightövningarna så samlar vi ihop oss, ställer upp på raka led, rättar till vår do-gi och på kommando från sensei sätter vi oss i "Seiza", formell sittställning där man sitter på fötterna och har händerna på låren. Sedan är det "Mokuso", en stunds meditation eller samling och avslappning där man förbereder sig och gör sig av med allt ovidkommande ur medvetandet så att karaten kan få fullt fokus under träningspasset. Efter "Mokuso Yame" (avslut) så hälsar vi sensei med en bugning och ett tydligt "Oss" som är ett karatespecifikt artighetsuttryck, vilket också används för att bekräfta att man uppfattat en instruktion, samt vid bugning mot en parkamrat inför kumite eller parövningar.

Karate är inte en sport, det är en kampkonst med ett rikt kulturarv av österländsk hövlighet och tradition. Därför är de här sakerna viktiga, men det är inte enbart för formens skull, den här etiketten gör också att vi blir bättre förberedda för träningen. Alla vardagliga bekymmer måste bort så att karateträningen blir 100% fokuserad och koncentrerad. Det är mycket viktigt för att kunna ha kontroll då vi faktiskt attackerar varandra med väldigt effektiva hårda tekniker som skulle vara mycket farliga om vi inte kontrollerar dem. Utan dessa formaliteter skulle med säkerhet antalet skador vara avsevärt högre.

Vi bugar också när vi går in och ut ur dojon, tilltalar instruktören med sensei (=läromästare), bugar mot varandra före och efter parövinngar och när vi gör kata. Det hör karaten till, Funakoshis första regel är "Karate startar och slutar alltid med en bugning". I vissa klubbar är det här så överdrivet att det upplevs som störande, medan några andra som utövar sportkarate i stort sett ignorerar det helt. I Haninge Budoklubb tycker vi att vi hittat en bra balans så det är tydligt att det är budoutövning vi håller på med, men det är alldeles naturligt utan att på något sätt vara "i vägen" för effektiv, bra och rolig träning.
 

Styrketräning, puls och adrenalin
Efter detta ställer vi oss upp och börjar träningen. Först en del olika grundtekniker i högt tempo, t.ex. 30 olika slag och sparkar mm. med kiai på räkning av sensei. En del armhävningar och situps, samt stretching av de stora muskelgrupperna och senorna. Nu är vi laddade för en timmes ytterligare hårdträning där vi ger absolut allt i varenda teknik.
 

Kihon
Nästan alla träningspass har en session med grundtekniksträning, kihon. Här går vi på led i olika ställningar fram och tillbaka och utför tekniker och kombinationer av tekniker i luften. Det här börjar man med som nybörjare och detta fortsätter man sedan alltid med. Här förfinas teknikerna och det är oerhört viktigt med precis rätt form och "kime", en kort kraftig anspänning av hela kroppens muskler precis i rätt ögonblick. Efter många års nötande så lär vi kroppen dessa rörelser så att kroppen själv kan utföra det utan att behöva tänka, då blir det ett effektivt medel i fighting. I kihon görs teknikerna i sin fulla längd, medan i fighting så kombineras dessa och görs kompaktare för att kunna utföras snabbare, vilket möjliggörs genom att träna teknikerna fullt utsträckta. Efter att ha gjort t.ex. yuri-ashi (slide) och gyaky-zuki (rakt slag med bakre hand) ett par hundra tusen gånger under många års träning så fungerar det garanterat i en fightsituation utan att "hjärnan ens behöver vara inkopplad", vilket kan leda till otrolig snabbhet och reflex, beroende såklart på vilka förutsättningar man har. Häri ligger en av de stora hemligheterna med karate. Det finns inga genvägar till detta.

Korrekt Kihon är också en förutsättning för att kunna göra kata rätt.
 

Kumite
...

Kata
...

Bunkai
...

Avslut
Tränngen avslutas med Seiza, Mokuso och Rei precis som den började.