Hej på er alla Haninge-karatekas!

I och med att svårmodet sköljer över den kalla nord i samband med novembers regn och rusk, så tänkte jag att ni är i behov av lite "Nippon Update" over seas från självaste Dooooktor Svensson!

Jag har börjar träna hos Sato-san. Imorgon blir det ett personligt pass med endast jag och hans dotter och Sato-san själv. Jäkligt snällt av honom, vi börjar klockan 18:00 och kör en timme innan han leder träningen med "junior league". Jag lyckades få Erina att förklara för honom att jag vill jobba med min snabbhet och kime, ni vet inga spända axlar, avslappnad sedan total muskelspänning i en nanosekund etc. You know the drill, så det blir intressant imorgon att få rättningar och tips på detta område. Jag har ju ett förnämligt upplägg att även kunna träna själv, vilket jag gjorde idag. Dojon ligger previs bredvis en flod, så när man tar en paus och sitter där och svettas kan man höra vattnet forsla fram bland stenarna, inte illa kan jag säga.

Nedan visas två bilder, en hur dojon ser ut och en på floden. Bara så att ni får en uppfattning om vad vi pratar om. Studera bilderna så ses vi nedanför med mer text!

Bild 1: Sato-sans dojo.

Bild 2: Floden utanför dojon.

Jag och Erina har varit där en gång innan dess. Jag hade tänkte träna själv, men eftersom det var första gången jag skulle komma dit själv så ringde Erina och förvarnade om vår ankomst, hör till lite hyfs så att säga. Jag hade på känn att Sato-san skulle dyka ned. Men jag hade fel, inte bara Sato-san kom ned utan hela familjen med fru, två döttrar och hund. Hunden hade för övrigt 10:e dan i kaxighet. Respect. Det är en trevlig familj, jag tror hela familjen tränar eller har tränat karate. Frugan hans var med på noterna när jag vilt gestikulerande försökte förklara kime och avslappning, ja det vill säga hon nickade leende i alla fall. Den ena dottern skall gifta sig med en amerikan snart, och inom kort flyttar hon till Amerika för nya äventyr. Jag önskar henne lycka till. Erina vet vad det innebär att lämna sitt hemland med jobb, språk, vänner och kultur, inte så lätt alla gånger.
 

Nedan visas gruppfoto på mig och Sato-sans familj:

Tjejen bredvid mig ville också träna så vi körde lite kumite bland annat. Jag visade nagashi-suki från början med ryck i höften och avslutande bortknuff för att visa attityd, med resultatet att jag knuffade lite hårt kanske så att hon landade i backen, dock ingen skada skedd men Sato-san brast ut i ett "control!".

Jag lade märke till att de handskar de använder har tumskydd, har inte sett det förut tror jag, men kanske är vanligt förekommande. Så här ser handsken ut, som för övrigt är av märket Mizuno som även tillverkar golfprylar bland annat har jag för mig:

Hans dotter har Nidan och var duktig, bättre på kata än kumite vilket illustreras tydligt i filmen som visas längre ned i inlägget. Nedan visas en bild på mig och hans dotter efter avslutat träningspass:

Här kommer en film som visar hur Sato-sans dotter gör en fin kata som heter Seipai. Det var vackert att sitta på första parkett och få se den. Håll till godo!

När jag gick omkring och botaniserade i dojon fann jag bland annat en käpp, ett par nonchackas, fighting-hjälmar, magskydd och mkt mer. Jag blev så inspirerad av all denna prakt att jag drog på mig en hjälm i all hast. Sedan fann jag en tavla av självaste Funakoshi himself, så vad passar då bättre än att ta en bild på mig med denna hjälm och Herr Funakoshi. Bilden uttrycker attityd och ödmjukhet, från förr till nu med en touch av elegans:
 

Med denna konstnärsmening avslutar jag detta inlägg och önskar eder väl och kör hårt i dojon!

Dr Svensson från Shimonita-Gunma-Japan-Tellus-Universum