Bodhidharma Karaten delar sitt ursprung med övriga asiatiska kampkonster. Enligt traditionen fördes karatens föregångare till Kina av en indisk munk vid namn Bodhidharma. Denna buddistiska missionär och meditationslärare slog sig slutligen ner i Shaolintemplet, där han utvecklade övningar för att munkarna lättare skulle orka med sin meditationsträning. Munkarna, som av sin religion var förbjudna att bära vapen, kunde ur dessa övningar andligt och kroppsligt vidareutveckla ett obeväpnat stridsprogram. Detta system  sägs vara grunden till olika system som innefattas i Kung-fu eller Kempo.

Från kina till Okinawa
Kinesiska sjöfarare förde dessa tekniker till Okinawa, den största ön tillhörande ögruppen Ryukyu mellan Kina och det japanska fastlandet, där de utvecklades för  strid mot samurajerna i den japanska ockupationsmakten. Okinawa-te (te=hand) var i första hand bondebefolkningens vapen. Många tekniker  utvecklades från arbetet med olika jordbruksredskap som skära, slaga, risstöt och stav. Dessa tekniker lever kvar i s.k. Ko-Budo. På siten Okinawa Wonder finns en trevlig film om karatens historia.

På Okinawa bildades två  huvudskolor, Shorei-ryu och Shorin-ryu. Shorei-ryu praktiserades i staden Naha och kallas också Naha-te. Shorin-ryu är en stil med rötter från båda staderna Shuri där Anko Itosu verkade och Tomari där Sokon Matsumoru var mästare. Kata var den ursprungliga träningsformen och kunskapsprovet blev den reella striden.

Från Okinawa till Japan
 

Gichin Funakoshi hette den man som anses vara den moderna karatens fader. Han valde ut olika delar från främst från sin läromästare i Shuri-Te, Anko Itosu (som bl.a. gjorde Heian-katorna), men också en del från Naha-Te och förde över det till Japan där han systematiserade detta. Funakoshi var en skicklig kommunikatör och marknadsförare. Han fick tillfälle att göra en karate-uppvisning för kejsaren 1921, vilken gjorde karaten betydligt mer känd. Funakoshi skrev också dikter i kalligrafi under pseudonymen Shoto. Det är bakgrunden till namnet Shoto-Kan Ryu som hans stil kom att kallas. Det betyder helt enkelt "Skolan i Shotos byggnad". Efter kriget bildades Japan Karate Organisation, JKA, av Gichin Funakoshis elever med Masatoshi Nakayama som huvudinstruktör. Därigenom systematiserades Shotokan karate ytterligare och spreds över världen.

Nijukun
Funakoshi satte upp en kalligrafibild med 20 visdomar om karate  i sin dojo, vilket kallas NiJu-kun (=20 regler). Dessa "regler" är grunden för den fostran och respekt som sprids genom karate till skillnad från många andra kampkonster.

Här är nijukun översatt till engelska:

Mr. Funakoshi's 20 Principles of Karate

1. In Karate, start with a bow and finish with a bow.
2. There is no first attack in Karate
3. Karate is a great assistance to justice.
4. Know yourself first and then others.
5. Spirit first: techniques second.
6. Be ready to release your mind.
7. Accidents come out of idleness.
8. Do not think that you can learn Karate only in the Dojo.
9. It will take your entire life to learn Karate.
10. Karate-ize everything.
11. Karate is just like hot water. If you do not give heat constantly, it will again become cold water.
12. Do not think you have to win. Think, rather, that you do not have to lose.
13. Victory depends on your ability to tell vulnerable points from invulnerable ones.
14. Move according to your opponent.
15. Consider your opponent's hands and legs as you would sharp swords.
16. As soon as you leave home for work, think that millions of opponents are waiting for you.
17. Low stance for beginners; natural stance for advanced students.
18. Practicing a Kata is one thing and engaging in a real fight is another.
19. Do not forget (1) light and heavy application of power, (2) expansion and contraction of the body, (3) slowness and speed of techniques.
20. Devise at all times.